Tja tja bloggen,

Även i paradiset finns en vardag. Är inne på vår andra vecka
på sjukhuset och har nu mer blivit pendlare. Efter en varm vecka i Mataram
lockade havet alltför mycket och vi har nu flyttat ut till Senggigi. Vi tar
bemo varje morgon som är en indonesisk minibuss som vinkas in till kanten när
man vill åka med och delas med ALLA, även djur av diverse art och känner oss
som locals. Då vi nu känner oss så indonesiska blev vi såklart förnärmade när
en koreansk man frågade om vi liksom dem var turister och Stina svarar argt ”nej!” Förstår inte hur de kunde ta så fel.

Det enda som fortfarande känns främmande är avsaknaden av
papper på toaletten och närvaron av en duschslang istället men vi lär oss
snabbt och går därför alltid runt med papper i fickan. Maten är inte heller
helt invand än. Dr. Wenny gör sitt bästa för att introducera oss för mer eller
mindre suspekta inhemska specialiteter. Vickan skyller allt på sin
glutenintolerans, konstigt att det är mjöl i kött... Stina får därför oftast ta
en för laget och dessutom i dubbla portioner, som Dr. Wenny brukar säga ” finish
finish don’t be shy”.

Uppsatsen går framåt, konstigt vore annat eftersom vi jobbar
sex dagar i veckan från vårt egna kontor på sjukhuset. Har fått nycklar till
hela sjukhuset och Stina har bara klarat att göra sönder en än så länge,
Victoria har nu nyckelansvar. Förutom att skriva uppsats läser vi högar av
artiklar som vi sen presenterar i form av power-point presentationer. Som tur
är spelar det inte så stor roll vad vi säger, då hälften av åhörarna inte
förstår engelska och andra hälften har skrivit artikeln.

Söndagar har vi ledigt och förra helgen passade vi på att åka ner till Kuta för sol, surf och introduktion av valborg i Indonesien. Turen ner var en nära döden upplevelse då vi bestämde oss för att ta bemon även dit. Sniken chaufför som ville dryga ut kassan genom att se hur många som kunde tryckas in i minibussen (16 pers plus en tunna, lite plankor och 100 kg ris) ledde till ett transportsätt som inte ens djurens rätt hade godkänt. Söndagen var fantastisk med surf för Vickan
och alldeles för mkt sol för Stina, jobbigt att inte ha ngt pigment.

Skall nu krypa in i vårt myggnätstält (obs ej himmelsäng vad
än Victoria säger) och försöka komma överens om AC-inställningen utan att handgemäng
uppstår. Hoppas ni har det bra där hemma!